Njut av tystnaden.

Jag hoppades att avsluta detta inlägg för några veckor sedan och innan vår avresa från Milano, men tyvärr, det har aldrig hänt. Nu, en månad i London Milan officiellt över och vi anpassar våra nya gator och nya vyer, men jag känner mig fortfarande som om vi är här på semester. Det finns inget för mig att klaga London, annat än att jag saknar just Milan. Det är rätt och slätt. Med huset packade upp i Milano, var allt som lämnade för mig att göra var att städa lägenheten från topp till botten innan hyresvärden dök upp och tog mina nycklar bort. Även då jag skrubbade och sjöng min lilla ansträngda röst, var jag i förnekelse som en allvarligt-skallighet man ståta med en snål hästsvans på det faktum att vi skulle flytta. Var detta verkligen händer? Jag tillbringade min senaste dagarna kör sista-minuten-ärenden och sade Flera sista minuten farväl till bekanta ansikten, och besökte min favorit platser för en sista-minuten-överseende av decaf cappuccino och brioche samtidigt torka de darn tårar som flydde mina ögon i sista minuten och fick mina verkliga känslor exponeras även om jag desperat försökte dölja dem som en tvåa i Miss Universum. De sista dagarna gick så snabbt och även med alla mina bästa intentioner, jag fick aldrig en chans att säga min farväl till alla och känslomässigt, kommer det att ta ännu längre tid att göra det.

Little Miss Envis visade vissa stress med oss ​​lämnar som dagen närmade sig, men hon gjorde stellar. Hennes klasskamrater och lärare gjorde ett fenomenalt jobb att fira henne på hennes sista dag, lämnar sin känsla alla varma och otydlig. Redan nu, fortfarande talar hon om alla sina vänner över Engelska kanalen och på den sista dagen. Den Albino Hulk har definitivt stunder av känsla blå, men då han bara äter något och han är bra igen. Men båda kiddos justera så bra och njuter av sin nya akademiska kaféet.

Lumbergh är i himlen. Han får nu ta sin favorit bihang-fäste på långa tåg rider för här i London de vet vet hur man gör kaffe på språng. Från nämnda kopp, savors han varje klunk allt medan du tittar på en film på en iPad. Han sitter i lugn och hyste för hela hans pendla till arbetet. Sen när han får arbeta han sätter på sin super cape och söker efter kolväten som han älskar helt enkelt att göra. Sedan, på väg hem, klockor han fler filmer eller läser och glatt suckar när han drar till järnvägsstationen här i stan. Lumbergh kan ärligt säga "Älskling, jag är hemma!" i denna stad och för honom, jag är extatisk.

För mig, jag älskar London som jag älskar kardborrband och för att undvika missförstånd, jag råkar hitta kardborrband att vara den bästa uppfinningen någonsin när det gäller barn. London kommer aldrig tråkar ut mig och om det gör det, kommer detta att vara en reflektion över mig och inte på denna stad eftersom det innebär jag tråkig och har något intressant att bidra till en konversation, (och för mig, att få slut på ord skulle vara hemska !!!). Det finns så mycket kultur här och det finns en uppsjö av saker att göra på varje timme av varje dag, att det ibland känns över whelming eftersom du omöjligen kan se det hela. Plus, har London clotted cream och så genom kraften investerat i elastisk-midjan byxor, kommer jag äta scones med grädde och sylt och jag kommer att dricka earl grey te och jag kommer att älska det. Om du ser mig sitta på översta våningen i John Lewis i Sloane Square , eller någon annanstans, verkligen, äta en scone och läsa en bok, inte vara blyg och kommer säga hej. Jag kommer inte att erbjuda att dela min scone, men jag kommer att erbjuda en plats. (Få din egen scone, tikar! Jag svär jag vänliga, jag precis som dem scones. True story).

Så, som sagt, är Milan gjort. Officiellt gjort. Grannarna under oss måste älska tystnaden att vår avresa ger och därmed tittle I detta avsnitt från Depeche Mode . Tanken på vår lägenhet sitter tomt och mörkt gör mig så ledsen, även om grannarna måste glädje hoppa upp och ner som italienska män på en konsert som inte kan se handlingen över folkmassan framför dem. (Jag retas naturligtvis, och har ingen aning om var den här stereo typ kommer från eftersom all vår tid där jag inte riktigt plocka upp att italienska män ska vara kortare än genomsnittet). Enfaldiga stereotyper. En stad som jag aldrig trodde skulle bli ett hem för mig har smugit sig in i kamrarna i mitt hjärta och bosatte sig där. Milan tog en upplevelse jag insåg för länge sedan jag behövde och även nu aldrig skulle kunna leva utan. Det finns inget kvar för mig att säga men, tack, Milano.

Med det här kapitlet stängas, innebär det också den här bloggen har nått slutet av raden. Jag förväntade mig aldrig att få mina "vanliga" läsare från bokstavligt talat hela världen och för detta jag niga innan du allt eftersom du gör mig bli röd i din smickrande ord om mitt skrivande. Jag kommer att dokumentera livet i London (där jag vill hitta italienska folket att vara vänner med) och du kan läsa om våra äventyr här . Sajten har fortfarande vissa detaljer som måste reda ut, men tyvärr, kan du fortsätta att följa oss där i vår uppföljare till Italien.

Och så, allt jag kan säga är, av erfarenhet, det är sant, så mycket riktigt med det, det är när månen träffar ögat som en stor pizza paj ... .att s amore ......... ..och när du går i en dröm
men du vet, du drömmer inte ... ..that s amore "också. Arrivederci Milano och Arrivederci till de bästa 4.25 år, någonsin.

Tack så mycket, Milano. För allt.

Tack så mycket, Milano. För allt.

Exit, rakt fram.

Exit, rakt fram.

Dela:
  • Print
  • Digg
  • StumbleUpon
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Twitter
  • Google Bookmarks
Tagged , , , , , , , Inlagd i Prepping för mobilisering , Travel | Tagged , , , , , , ,
1 kommentar